Kh

Först såg vi fröken märkvärdig och karriären. Jag säger bara det.. OJ vad bra vi har lyckats med vår föreställning! på många ställen bättre än filmen!

Med lite laddning i form av en punschrulle var det sen dags för nästa film; Amardillo - En dansk dokumentär om unga soldater som frivilligt ger sig ut i kriget i Afganistan.

Det var en uppseendeväckande och omtumlande film. Flera gånger under visningen övervägde jag att stanna kvar och se hur det skulle fortsätta, eller om jag skulle lämna biografen till att slippa alla dessa tankar som blandas ut med alla andra tankar jag redan har.. Det var mycket i den filmen som gjorde mig upprörd. Bara det att det finns krig i världen har jag så svårt att förstå mig på.. Varför kan inte världen vara ett fint ställe där alla kan älska varandra utan onda avsikter och lögner?!

Men en tanke kunde jag inte släppa. Om man tänker på hur många det är där ute som krigar mot varandra.. hur tänker de? tänker de inte alls, eller handlar det bara om okunskap, rädsla och fattigdom? Men att det ska finnas så många utomstående som åker dit, tränger sig på för att döda!

Filmen visar en "lek" där vuxna män imponerar på varandra om äran att döda flest tallibaner på en och samma handgranat så att det bara blir slamsor kvar av det som nyss var ett liv. Vad är det häftiga med det? Eller är det helt enkelt jag som är för dum för att se det coola i det hela, med tanke på hur många det faktiskt är där ute som väljer frivilligt att ge sig ut, döda, kanske dö själv och bara "vinna äran" för ett krig kan ingen vinna.. eller ens övervinna..