Oh NO, I've change my mind

Vad tusan.
Nu nar det borjar nara sig hemfard, borde jag inte laaangta hem? som alla andra?
Sjalvklart vill jag traffa mina bastaste basta vanner och min egna familj. Det finns ju ingenting som kan utbytas mot er, men i helgen nar jag var i San Francisco fick jag bara en san dar pirrande kansla i magen och kande hur mycket jag alskar den staden! Det ar nagonting alldeles speciellt. Visst har den ocksa sina nackdelar da det till exempel alltid ar dimma och kallt, men vad gor det?! Det ar ju San Francisco! Det ar bara mysigt att fa ta pa sig en till troja och en halsduk.

Jag borde gifta mig sa jag kan fa ett nytt visum. Och sen skilja mig. Bra deal! Tankvart.

Visst, tycka vad man vill om Amerikaner och detta samhalle, men det finns ju faktiskt en hel del guldkorn lite har och var, och om man da skrapar ihop de kornen, sa bir det ju ett helt smycke. Sannerligen.

Denna bild ar tagen da jag & Nadia av misstag hamnade ute pa

Det varsta ar allt man maste lamna har, som man nu har byggt upp under ett helt ars tid. En hel livsstil.. jag vet inte om den nagansinn kommer att kunna se ut pa samma sett, om man inte lever har..



Allt har iofs sin tjusning, men det ar nagonting speciellt med California.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0