Bloggish

Nu sitter jag med tanda ljus och forsoker samla ihop alla tankar och kanslor som den gagna helgen medforde.

Fredagen var en riktig 10 poangare med manga fulltraffar. Utgangs utbudet var inte alls sa snalt som jag hade trott. Jag far tacka mitt svenska korkort och korkade vakter som inte vet var man hittar fodelsedatumet. Tack tack.
Lordagen startades tillsammans med filmen "sleepless in seattle" och en skal med flingor och youghurt. Otroligt avkopplande och kravlos morgon.
Traffade en van som jag traffat uppe pa Clear Lake. Han visade mig runt i San Francisco.. de stallena man faktiskt oftast inte besoker som tyrist. Sen till hans hemstad Pacifica. Hamnade pa nagon slags tillstallning med Red Bull - skateboard contests, live musik, snowboard show och allt mojligt. Faktiskt mycket underhallande. Halsade pa massa folk och trevliga och udda typer. Det lustiga var att jag blev presenterad for en kille som verkade otroligt bekant, men som vanligt kommer man ju inte pa vem det ar, eller varfor man kanner igen personen i fraga. MEN jag insag tillslut var och nar jag traffat killen! Pa BART:en (tunnelbanan) med Nadia i varas!!!! Vi har till och med kort pa dem. Varlden ar allt bra liten ibland. Aven USA.
Kvallen erbjod hemmafest och folk och prat och brasa och stuttsmatta :)
Sondagen borjades med ett glas juice och en film. Det var den morkaste och mest dystra film jag nagonsinn sett. Den handlade om droger. Och hade ett mycket bra budskap:      Det har hander om du tar droger. Hamna inte dar!
Filmen hette "requiem for a dream" och var helt klart sevard! Snygga klipp, snygga scener och musik.
Klockan blev mer och mer och sondagsangesten borjade smyga sig pa. Den dar kanslan man far da helgen ar slut och man maste lamna nagon pa tagstationen.
Pa taget somnade jag och vacktes av en liten latt vissling.. det var tagkonduktoren som ville kika pa min biljett. Det fick han, sen somnade jag om.
Jag satt banvakt. Det gick bra. Jag tittade pa ungarna som lekte i parken och sen gav jag dem pizza plus efteratt och lat dem kolla pa film. Da blev de glada. Laste saga for Sophie och tande ljus och spelade kort med Caroline tills det att mamma o pappa kom hem. Vi hade faktiskt manga och djupa konversationer, trots hennes ynka 11 ar. Det fick mig att kanna hur mycket jag saknar min egna bror.
Men det ar ju sa det ar. Man forstar kanske inte hur mycket personer betyder forran man har varit utan dem ett tag. Eller for alltid. Det ar darfor jag tar vara pa varje minut. Jag tror att jag ar lite av en livsnjutare. Aldrig uttrakad.

21.54 dags att gora sig klar for att krypa ner i sangen. Ska bli skont.

Puss och kram